Min pappa.

Kan det vara så att man måste uppnå en viss ålder innan man riktigt börjar förstå att uppskatta sin pappa? I alla fall är det så med mig. Att ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag min pappa (och mamma förståss!).

Pappa och jag är väldigt lika. Vi har samma humör, enligt mamma. Kort stubin… I andra avseenden är jag lik mamma, enligt pappa. Rak på sak…

Men hur mycket pappa och jag än ”bråkar”  så tycker jag om honom. Även om han skämmer bort valpen och tycker att han visst ska ha ost när han själv gör en macka och helst borde vovven få sitta vid bordet och äta för vad annars ska man ha en hund till…?  Ja, min pappa är bra på att retas…

Men, han är också bra på att vara ett stöd och har varit ovärdelig under de senaste åren, när jag mitt liv varit en berg-och-dal bana. Han har tagit emot både ris och ros, utan att klaga. Tack pappa!

Och tack mamma! Utan er hade jag kanske inte suttit här idag…

Så till min pappa – och alla andra pappor där ute;

GRATTIS PÅ FARSDAG!

Pappa och jag

Drygt tre möss och billiga mc-kort.

Visste ni att man kan ta mc-kort för lite och ingenting i Florida? Det lärde jag mig igår kväll när jag talade med min vän Christy. Det är föresten hon – den givmilde - som gör det möjligt för mig att åka dit till Jul!

Vi pratade länge (tack vare Skype) om vad vi skulle göra när jag kommer och då blev (bland mycket annat) mc körning på tal. Det vore ju lite häftigt att hyra mc och ta en dags tur, i decmber! Knappast något man kan göra här hemma i sverige vid Jultid.

Men eftersom Christy inte har något mc-kort måste hon sitta på bönpallen –  eller ta mc kort själv. Och det är ju bara en 2-dagars kurs! Lätt som en plätt! Som hon själv sa, att det är ju inga problem eftersom hon har ju kört massa snöskoter och 4-hjuling mm… Inget fel på självförtroendet där inte!

Vid närmare efterfrågan fick jag reda på att de erbjuder 2-dagars kurser, för enbart drygt $200… Det är ungefär vad jag betalade för 2 x 80 minuters lektioner. I Florida får man hela alltet för de priset!!

Enda man behöver är hjälm, boots och handskar. Inget ryggskydd, axelskydd o.dyl…

Dag 1, består av teori på fm och övningskörning på em. Enbart körning på banor med koner – och ritade linjer som man ska följa…

Dag 2, är en heldag med övningskörning, på samma banor som dag 1. Får mig att tänka på hur trött och slut jag själv var ibland, efter ”bara” 80 minuter på låg – och högfarts bana…

Senare på dagen är det teori – samt kör prov. Om man blir godkänd, så är det bara att glatt åka hem,  med mc-kortet i fickan.

Inga bromsprov, ingen körning i trafik, varken i stan eller på landsväg…!! Inte ens en säkerhetskontroll.

När jag utbrister att det är rena dagisprovet och att det är förenat med ren livsfara att ge sig ut på vägen och tro att man kan, efter en sån kurs, så får jag reda på att Florida har svåra kurser, jämfört med andra stater… Mamma Mia!

Vi får väl se om det blir någon mc-hyrning till Jul eller inte…

Här hemma står min Yamaha FZ6 i vinterförvar i garaget. Har inte åkt en meter sen mc-kortet kom in i mitt liv… Inte för att jag inte vill, men det är ingen njutning (för mig) att köra mc när det är under 15 grader varmt.

Från hästkrafter till mus-krafter, eller ska jag kalla det katt-krafter?

Mina lurvig har tydligen fått för sig att de ska förse mig med mat varje dag. En fin och nobel tanke kanske. Gulligt av dem, men inte så väl uppskattat!

Mamma städade undan fågelfjädrar och mus delar i måndags, då hon tittade in för att se hur det gick för pappa med golvet. Själv har jag, utrustade med gummihandskar, en meter hushållspapper och sovskyffel städat undan en hel mus ena dagen, en halv andra dagen och igår kväll , först en mus som var leksak på mattan i gästrummet och några timmar senare en till på samma matta- och då fick jag nästan dåligt samvete för den stackaren andades ju fortfarande. Men jag la den på sopskyffel och hivade iväg den över balkonräcket medan jag sa förlåt!

Sen hade jag ett allvarligt samtal med de två skyldiga, men de verkar bara tycka att jag är tråkig och otacksam!

I morse så möttes jag av en påbörjad mus på dörrmattan…

Och nu har jag bestämt att kommer de in med en till, så stängs kattluckan för ingång. De kommer att få gå ut, men inte komma in igen. Punkt!

Nytt köksgolv!

Medans jag var på jobbet idag, så var pappa här hemma hos mig och la in ett nytt golv i köket. Ett grå laserat laminatgolv. Det blev jätte fint!!

Nytt köksgolv

Bilden ger ju i alla fall en liten glimt av hur det ser ut!

Och i framtiden hoppas jag kunna gå runt i mitt kök utan att måsta ha tjocka tofflor och dylikt. För nu är det ordentligt gjort, med flera ”lager” golv och fogskum i alla kanter. 

Förr om åren fick man nästan en känsla av att det fladdrade i byxbenen inne, när det blåste ute… Ordentligt golvkallt med andra ord!

Det är så kul när man börjar se en förändring i köket!

Nästa steg i projektet blir att börja skruva ihop skåpen och skafferiet står först i kö.

Med disken i duschen.

Sitter framför datorn med en kopp te. Det här med te (och annat man stoppar i sig) har blivit lite besvärlig nu på sista tiden… Är medveten om att det är mitt eget fel, men i alla fall.

Jag borde diska oftare…

Det tänkte jag när jag stod i duschen i kväll och insåg att jag hade sällskap av två temuggar, två djuptallrikar, några bestick, glas…

Saknar mitt kök… Min diskbänk… Mina kökssåp… alla mina temuggar! Nu har jag bara två tillgängliga. Resten finns nedpackad i en låda som står ute i friggeboden.

Sånt är livet. Man får ju vara glad så länge jag inte blandar ihop schampot med diskmedlet i alla fall :) och den som väntar på något gott… Nytt kök är ju på gång! Heja pappa!!

Planerar lite inför min Julklapps-resa till Florida och har kollat lite flygtider till Stockholm.  Websidor i all ära. Har bokat många biljetter o dyl. på nätet under årens lopp, men ibland undrar man hur dum datorns underbara värld får vara?

Om jag nu skriver att jag vill flyga från Kramfors till Arlanda, så kommer det fram ett meddelande där det står ”Vänligen specificera din avreseort…” Och tre val; Kramfors, Sundsvall eller Örnsköldsvik…

Eh, jamen hur svårt kan det vara?? Om jag skriver Kramfors, så vill jag ju kolla  flyget från… ja, just det, Kramfors! Inte Sundsvall eller Övik. Det börjar ju inte ens på samma bokstav!

Ett alternativ jag skulle kunna tänka mig är ju att man kan kolla alla tre flygplatserna samtidigt. Det vore ju smidigt! Men det är väl att begära för mycket?

Nä, det blir nog Y-buss ner till Stockholm i alla fall, för det verkar inte gå några flyg överhuvudtaget, från någon specifierad avreseort när jag vill åka. Och om det gick några, så passar det nog förmodligen inte undertecknads budget!

Läste i tidningen härom dagen att kommunen funderar att byta namn på Kramfors/Sollefteå flygplats. De har föreslagit ”High Coast Airport”. Tycker de har fått lite om bakfoten, för flygplatsen ligger ju faktiskt vid älven – inte vid kusten…

”High Cost Airport”, är ju däremot mer passande förslag :) Högkostnads flygplatsen… ”Nylanda” är ju helt ok tycker jag, eller varför inte Nödlanda, eller Krashlanda? Allt för att få folk att bli mer miljövänliga och åka tåg istället  Ångermanlanda känns lite för långt…

Nä, nu är det dags för en kopp te till. Måste ju passa på nu när jag vet var jag har koppen!

Borde kanske diska också… i kväll… eller i morgon… Nä, det måste nog bli i kväll - annars har jag ingen ren djuptallrik till frukosten i morgonbitti…

Mitt eget fel eller någon annans slarv?

Det verkar som om veckorna enbart består av måndag och fredag nu för tiden. På måndag morgon känns veckan såååååååå lång, men helt plötsligt är det fredag och sen lika plötsligt är det måndag igen…

Men nu är det fredag, igen. Ser fram emot sovmorgon i morgonbitti! Det gäller att njuta när man har möjligheten

Mitt golv kom idag. Ser riktigt fint ut! Ett grålaserat laminat golv.

Kollade även in mina tapeter i kväll,  som pappa hämtade ut åt mig när han hade vägarna förbi Fresks tidigare i veckan. Vid närmare titt inser jag att det inte riktigt är de tapeter jag beställde…  Tyckte de såg mörka ut härom kvällen, men reflekterade inte så mycket över det då, var väl trött och hade lite skumt i rummet kanske? Nä, det är en mörkare nyans än de tapeter jag ville ha… Fortfarande fina, men…

Så nu undrar jag, om jag själv blev lite färgblind och tog fel tapetrulle till ”beställningsdisken” på affär’n, eller om killen där fick en släng av dyslexi och skrev ner fel artikelnummer på beställningen?

Tro om det går att  byta en beställningsvara? Eller ska jag vänja mig vid tanken på samma tapet, fast i mörkare nyans?? Dom är ju faktiskt som sagt ganska fina ändå… Hmm… Får nog sova på saken… Jag har ju sovmorgon…

Undrar vilka fler överraskningar som dyker upp när pappa och jag ska börja skruva ihop köksluckorna… ? Det är ju typ ett IKEA kök. Skruva själv! Det följde med en handbok och det är ju bra. Men både bilder och text. Var jag nu har lagt den…?

Kartongerna ligger i drivor i mitt vardagsrum och det är ju lite svårt att ha koll på att allt är med i nuläget. Men det är lugnt – jag har ju en hel del av mina ”anti-stress piller” kvar!  De kan ju kanske komma till god användning när köket ska skruvas ihop

Nä, nu ska jag krama katten som sitter i mitt knä och kräver uppmärksamhet - och drömma om Florida… Tänkte fira Jul och nyår där  

T.G.I.F – Thank God It’s Friday!

Mörkt ute men ljus inne…

Sju värmeljus och ett blockljus…

En kopp grönt te och några skorpor - Pågens ”Krisprolls”. Köpte man två påsar så fick man en gullig plåtburk på köpet! Självfallet så föll jag för erbjudandet…

En bok. Pappas faster Elsas gungstol. Tjocksockar på fötterna. Fötterna på en kamelkudde från ett slott i Saudi Arabien (Ja, faktiskt sant!) En skön och lugn kväll. Mysigt att sitta inne när det är mörkt och kallt ute!

Enda störande momentet var mina två katter, som rök ihop i sovrummet. De såg ut som en enda stor svart hårboll! Slogs, kilade ut och kom in igen - som bästa kompisar! Kom på att jag borde ha kollat upp hur många ”in- och ut passerande” kattluckan håller för innan jag köpte den? Mina katter använder den ibland som om det inte fanns någon morgondag!

Är så glad för mitt gästrum (förra höstens projekt). Städat och snyggt och mysigt. Till skillnad mot mitt vardagsrum – Där ser man snart inte golvet längre, för nu är hela köket inburet. Köket som ligger i en massa kartonger… Kommer från Epok kök:  epok.se 

Ska bli spännande att se hur allt blir. Men det är ju en bra bit kvar på vägen!

Måste tänka om när det gäller köksgolvet… De hade ringt igår och sa att det inte fungerar så bra med den mattan jag ville ha i mitt kök och vidare ut hallen. Nähä… Nu lutar det åt ett klickgolv trots allt… Vi får väl se.

Gungstolen kallar igen… och så måste jag kolla upp  mina katter – de ser ut att dra varandra i svansen igen!

Ratad – av honom med den håriga bringan!

Det började så bra när vi väl kom iväg. Mysigt med en promenad på tu man hand efter middagen. Bara han och jag. Gosigt och många blöta pussar efter vägen. Lite småkallt, men det gjorde inget. Han tyckte vi skulle bada, men jag avböjde – man ska ju inte bada direkt efter maten…

Så vi gick vidare, sida vid sida. Härligt att få dela kvällsluften med någon och slippa vara ensam ute i skogen. Har längtat efter sällskap och nu äntligen har han dykt upp!

Men sen helt plötsligt vägrade han gå vidare… Hur jag än försökte charma honom så gick det inte. Visst, jag såg att han tvekade lite, men sen vände han  och gick tillbaka – till den andra kvinnan.  Där stod jag kvar på skogstigen, ensam och övergiven. Hur jag än bönade och bad så kom han inte tillbaka! Kände mig fullständigt ratad

Men jag måste ju förlåta honom…

Han är ju trots allt bara en 14 veckor gammal schäfer valp – som ville hem till matte! Och, han såg faktiskt ut att ha lite dåligt samvete när jag kom för att lämna tillbaka kopplet.

Eroll

Ut med allt gammalt!

Det är samma procedur varje morgon. Sätter mig vid köksbordet för att äta frukost – och det känns bara så fel! Stirrar rätt in i ett monster (ja, så kallar jag min snart ”monster stora” gröna Monsterra) och undrar var jag har djuptallrik och sked någonstans… Det tar en liten stund innan hjärnan har vaknat och jag kommer ihåg att det finns i badrummet. I diskstället på tvättmaskinen, eller i baljan i duschkabinen. Inte undra på att det känns fel!

Mitt kök är borta!! Kvar står bara vedspisen, som är fastmurad på plats.

Vedspisen

Kylskåpet står i vardasgsrummet, köksbordet likaså. Micron är bredvid öppenspisen och den vanliga spisen ute i friggenboden… Köksskåpen är utrivna och delvis slängda på brännhögen, tillsammans med den fula bruna 70-tals korkmattan. I vardagsrummet liggen även travar av kartonger, med den nya köksinredningen.

Ut med det gamla och in med nytt och fräscht!!

Ett kul – men stort projekt. Men vad gör man inte för att hålla pappa med jobb nu när han är pensionär Han har redan bytt ut hela köksgolvet, med hjälp av min farbror. Det 100 år gamla trägolvet är borta (och hämtat av en vän som vet att uppskatta gamla saker) och ersatt av ett nytt ”under golv” och på det läggs snart en ny vinylmatta. Det kommer att bli så fint!

Tapeter är beställt och jag har hitta ”mitt” kakel. ”ABSOLUTE Macro Terra röd” från Konradssons. Det var kärlek vid första ögonkastet! Ja, färgkombinationen går ju faktiskt lite åt det gamla kaklet, men det är mycket finare!

Gammalt kakel

Tills allt är klart får jag stå ut med att leva i röran. Lite besvärligt ja, men det är det nog värt. Det är helt ok att äta frukost i vardasgrummet trots den dagliga förvirringen och sakernas vara eller icke vara…

Det som däremot inte är ok är färgen på Carlshams Soygurt Blåbär. (Soygurt får man nöja sig med att äta, när man är mjölkallergiker och sugen på yogurt). När jag hällde upp soygurten så tappade jag nästan aptiten – knall lila!

Visst, jag gillar när det är någolunda färgglatt på tallriken, men det får ju vara någon måtta på det hela!

Soygurt blåbär

Nytt körkort!!

Hämtade ut mitt nya körkort igår!

9 mil t.o.r med bilen. Priset man betalar för att få bo på ”landet”. Slog till med en sväng på Kvantum också när jag ändå hade vägarna förbi…

Det är med stolthet jag kan konstatera att det står både A och B på körkortet nu!!

”A”, det måste väl stå för ”Automobile”?!?

”B”, ja det är ju ”Bike” då förstås?!?

Eller har jag fått det om bakfoten? 

Tredje gången gillt…

I morse började jag dagen med Immodium Plus — för magen…

Sen tog jag en Naproxen — för värken i kroppen (mest axeln)…

Ovanpå frukosten stoppade jag några ”anti-stress” piller — för nerverna…

Sen styrde jag kosan mot körbanan vid flygplatsen. Temperaturen kröp närmare och närmare +1c, ju närmare jag kom. Kände mig lite nervig men ganska noll-ställd — med inriktning på att göra mitt bästa och överleva…

Först ut på banan. Fick kolla drivpaketet (igen), samt dämpare. Råkade komma åt växeln med benet och slängde i en växel så att det tog tvärstopp när jag skulle leda hojen bakåt…

Lågfartens allra första metrar började på tok för vingligt, så jag fick börja om och sen gick det bra. Tur att Mr. Vägverket är snäll

På högfartsbanan slog jag ner två koner… Mr. Vägverket påpekade detta, men sa även att jag gjorde en bra vändning där nere – och så fick jag köra om — prickfritt!

70 bromsningen — prickfritt. Enligt mig i alla fall…!

Inför 90- bromsningen kom jag på mig själv att sjunga en egen modefierad version av en gamla barnsång ; ”Med Jesus på hojen är jag trygg när jag kö-ör, trygg när jag kö-ör…” och gasade upp mot 90-strecket på hastighetsmätaren. In med kopplingen, lägg an på fotbromsen och krama lagom med handbromsen och blicken på stolpen där borta…

När jag stannat och Mr. Vägverket kommer fram, så utbrister han något i stil med ”Fattar du att jag var nervös?”

Det är ju faktiskt bara han som sett min vurpa, från första parkett, så jo, jag förstår att han kan ha varit nervös…! Själv kände jag mig som om jag vunnit på LOTTO när jag väl stod still och skulle ha kramat honom, om det inte vore för hjälmen

När det var dags för landsväg/stads körning upptäcker han att han glömt kommunikations mojängen hemma… För min del gjorde det ingenting, för jag tycker det är lite svårt och jobbigt att köra med en ”karl i huvudet” som talar om för mig var, när och hur… Så vi körde mot olika mål. Dollar Store först, dit hittade jag! Körde bara fel en gång på nästa etapp (svängde höger en gata för tidigt), men det gjorde inget.

Väl framme vid Frasses, får jag äntligen höra de orden jag så längtat efter hela sommaren och kämpat för, med träningsvärk, svett och tårar, blåmärken och sömnlöshet och ibland när det varit som värst, trott att jag aldrig skulle få höra.

”Jag får gratulera…”  

Vilken lycka! Jag blev godkänd på uppkörningen!!

Uppkörningsmannen, Jan, sa även att det var en ”snygg come back”. Det värmde! Det är ju trots allt bara 12 dagar sedan jag bromsade omkull i 90 km/h. Igår var första gången jag tränade bromsningar efter det…

Min körlärare Bengt, var lika glad han! Han har hela tiden trott på mig, uppmuntrat och hjälpt mig.

Tack Bengt! Du är kanon! Utan dig och din expertis hade jag inte varit så duktig

Tack pappa för alla mil efter vägen!

Och tack till er alla som har uppmuntrat mig att köra vidare, trots endel motgångar!

Sist men inte minst — Tack gode Gud för att du har beskyddat och bevarat mig under resans gång!

Några blåmärken och en värkande axel och lite annan smärta är ju egentligen inget att klaga på, när man tänker på hur det skulle kunna ha gått!!

No longer spätta – nu är jag en knutta (knutte)!!