Har fått lära mig i kväll, av mammas faster, att det hände förr i tiden att man åt surstömming till frukost… Fick också höra att min farfar ofta åt surstömming på skutan. Det var ju bara att koka potatis och öppna en burk. Enkelt!
Men gott? Nja, men inte alltför ofta om du frågar mig.
Norrlänning som jag är, så har jag lärt mig att äta – och tycka om surströmming. Men inte i för stora doser och så ska det vara i en klämma; Tunnbröd, potatis, lök, tomater och 1 strömming per klämma, (gräddfilen måste jag ju tyvärr hoppa över, visserligen kan man ju bli lite joxig i magen av surströmmingen, men det får ju var måtta på magproblemen!) Till detta dricker jag sockerdricka. Ingen nubbe här inte! (Alkohol förekommer knappt i mitt vokabulär). Till efterrätt ska det var något med vinbär. Typ mammas goda vinbärspaj med marängtäcke!
Egentligen är det nog traditionen jag tycker mest om… För inte är det lukten, även om jag inte har något speciellt emot den – i det här sammanhanget! Min gode kinesika vän var lyrisk när hon följde med pappa för att öppna en burk för några år sedan: ”Ohhhh, it smell soooooooo goooood! Can we eat now??!” Det vore kanske något – att exportera surströmming till Kina J
Kommer ihåg en flygresa till USA med American Airlines, där man kunde läsa en artikel i flygtidningen om Sverige. Den började med meningen ”What is that smell…?” I den kunde man läsa att hela Sverige åt surströmming, från Ystad till Haparanda. Tror nog de hade förväxlat den,
med vår nationalrätt köttbullar…!
Nu är ju du elak.. snacka om surströmming när du vet att jag läser.
Finns inte en normal männska som törs ta med en burk surströmming i resväskan. =(
Förlåt mig…! Har en bekant från Stockholm som tog med sig en burk i bakluckan på bilen. Trycket blev lite för högt under vägen hem… Gissa om det luktade – i åratal!!
Åh vad gott det lät! Har inte ätit nån surströmming i år.