Har varit och simmat i kväll och sett människor i alla former.. Långa och korta, smala och tjocka… Alla unika. Ingen är den andre lik!
Jag tycker om när jag kan se mig själv i spegeln och tycka om det jag ser. Uppskatta mig själv och mitt utseende. Från topp till tå. Förstå mig rätt; det handlar inte om någon självbeundran av narcissistiska drag! Nej, det handlar om att jag mår bra på insidan! Är jag i obalans på insidan så blir även utsidan ”ful” i mina ögon. Då jämför man med andra och kan konstatera bara att ”alla andra ser bättre ut och är bättre”… Men när jag mår bra kan jag vara glad att jag är… just jag J ! ”Underbart skapad” enligt Bibeln i Psalm 139:14. Även om jag vissa dagar retar mig på mina sneda framtänder o dyl…
Det där med självkänsla är något jag arbetar på. Den fick en ordentlig knäck i mitt äktenskap och skilsmässa och vägen tillbaka känns ibland alldeles för lång. Men när jag ser tillbaka i backspegeln, inser jag ändå att jag kommit väldigt långt! Jag är inte längre ”fel” som ofta blev påpekat för mig då och som jag tyvärr också bejakade och trodde på.
En kvinna som inte kände mig eller visste något om min situation, sa till mig, (när jag var på en retreat med min mamma på församlingen Arken i Kungsängen), att ”du är rätt”!
Jag är rätt! WOW! Inte gör rätt, säger rätt, eller tycker rätt alla gånger… Men jag är rätt. Som jag är! Visst finns det saker som behöver finslipas, men i grund och botten är jag skapad till den jag är och det är helt rätt!!
Jag är rätt – det är du också!
